Klanen Nyéri, Sorgens väktare, tog form ur tankar svarta som natten. Klanen menar att man måste ha varit där och tänkt just dessa tankar, för att kunna förstå, uppskatta och överleva gryningen. Gryningen symboliserar då inte en kamp mellan gott och ont, utan den verkliga tillvaron som präglas lika mycket av död som av liv, lika mycket av sorg som av glädje.
Avgörande för klanens inställning till livet är ett av de första kända mötena mellan alv och drow, ett mäktigt slag som stod på sluttningen av det ekande bergmassivet och som slutade i ett blodbad utan senare känd motsvarighet. Vid slaget närapå utraderades hela den stolta skogsalvsklanen Apairë. Sorgens väktare bildades efteråt ur spillror av Apirë, av förkrossade överlevande som hade skådat djupt in i ödets väv. Nyéri benämner själva händelsen som Uppvaknandet.
När klanen på grund av sin dystra, mörka framtoning möttes av misstro och besvikna blickar ifrån andra alver, valde medlemmarna att dra sig undan. Nyéri försvann upp i bergen och syntes inte till på mycket länge. Under denna tid sökte klanens medlemmar tröst och frid, men för många stod den ingenstans att finna och därför rådde tidvis oroligheter. Man uppförde även mäktiga borgar och befästningar av vilka det idag endast finns spillror kvar. De som har sett spillrorna har dock alla förundrats över byggnadskonstens fulländning.
Under denna tid studerade klanmedlemmarna intensivt den lära som en av de äldsta väktarna, Calishmë den Sorgsna, en gång hade förkunnat. Med tiden så lugnades även oroliga sinnen. Många andra alver har undrat vad som egentligen hände inom klanen under denna tid av isolering från omvärlden, utan att lyckas komma till klarhet i frågan. Nyéri själv skakar endast på huvudet och talar om denna tid som de tysta åren.
Efter att klanen vänt åter från bergen spreds de för vinden. De går nu att finna lite varstans, ensamma eller i mindre grupper, levandes ibland andra klaner. Nyéri är vana att mötas av vaksamma, misstänksamma blickar. De vet att deras intresse för döden ses på med oförstånd av många andra alver. Själva tycker klanens medlemmar att deras rykte om att vara kalla och hänsynslösa är oförtjänt.
Redan när klanen nedsteg från bergen talade Nyéri om öppenhet inför människan och gav denna skapelse en särställning bland Ardas varelser. Detta var vid en tid då människor fortfarande var ovanliga, rentav okända bland många alver, och många menar därför att klanen måste haft samröre med detta släkte under sin tid i bergen. Klanen ser på människans dödlighet som en gåva. Dödligheten ger människan friheten att förhålla sig till Ardas öde som hon vill och detta skänker klanens medlemmar hopp. Själva vet de att deras öde är underordnat Ardas öde.
Sorgens väktare står inte nära någon av de andra klanerna, men de ses ofta tillsammans med medlemmar ur ett par andra klaner, närmare bestämt Tidens väktare och Vindens väktare. Detta är även de klaner som finner minst obehag i Nyéris sällskap. Trots att år och åter år förflutit sedan Uppvaknandet bryter ibland en bitterhet gentemot andra klaner fram, för att dessa inte slöt upp till striden. Inte minst gäller detta klanen Lindelëa. Nyéri kallar ibland, lite cyniskt, denna klan för De Bländade. Kanske är bitterheten dock störst inför Apairë, klanen Nyéri bilades ur och de som såg och ser med oförstånd på vad Uppvaknandet gjorde med de forna klanfränderna - de om några borde väl egentligen förstå?
Ibland har klanmedlemmar slagit sig i lag med Stjärnornas Väktare och Eldens väktare, men då motvilligt vad det verkar och ofta drivna av ett förakt inför en gemensam fiende, inte sällan drow. Nyéri är inte kända för att snabbt ta till vapen.
Rubrik: Klanhistoria: Nyéri 
