Ärans fält och dödens ängar.

Tack för ett grymt lajv!
detta blir mitt minne för de två år utan eleria som jag måste genomgå pga folhögskola.
skriv era tankar och minnin från lajvet så att vi alla kan ta del av dessa, även de stackare som inte kunde deltaga.

Ja, nu får nu se till att berätta allt som hände! För jag är redigt nyfiken!

Jag publicerar mitt BDB-inlägg här. Det ger åtminstone en tillbakablick från den senare halvan av lajvet. Det är dock ur mitt perspektiv och som jag upplevde saker. Läs och fräs därefter =) Någon annan får gärna göra en resumé som täcker åtminsone tisdag och onsdag. För jag antar att min miserabla skoltillvaro inte ska publiceras här

Lajvtorsdagen: Söndag den 16 maj kom jag hem från ett lajv som har gjort mig så oerhört glad. Jag känner mig avstressad och lättad och mår så sjukt mycket bättre. Jag åkte dit i torsdag och anlände som lämpligt mitt under rådet. Jag gick rakt in och fräste om de människobosättningar jag sett i skogen påvägen till de skogar där alverna du dväljs. Jag fick i stort sett ingen respons på mitt häftiga humör. Jag lyssna tjurigt på de övriga rådsfrågorna en stund innan jag gick till lägret och pratade med Sintáwen. Vi förde ett lågmält samtal om allt och inget. Det var en aning svårt att vistas i vårt extremt snygga läger utan att få titta extramycket på det eller berömma det särskilt. När jag såg det före lajvet sista gången var det två kryss i två träd och en hög stenar på marken som skulle bli eldstaden. När rådet var upplöst löste vi bäddfrågan lite snyggt och därefter inleddes det som gjore min lajvstart lite seg.
Lajvets bottennapp:
Alla lajv har ju någonting som är det sämsta. Och det sämsta det här lajvet var den där jävla ritualen. Eliwyn av Vaiwa fann sin andefrände hos atanis släkte. Hans liv hade nu ändats. Nenlimba fann Eliwyn halvt borttynad och i behov av hjälp. En särskild ritual skulle genomföras för att sända Eliwyn tillbaka till Arda. Det hela började dåligt med världens mest felstavade, felgramatiska, mest pinsamma textremsa i utskicket, och fortsatte med förberedelser litegrann i samma stil. För min del började förberedelserna inför denna ritual ändå ganska bra. Sebastian Andersson (Calethír) ledde de övningar som förberedde svärdsdansen. Det gav mig många tillfällen att dampa, vilket var kul, och gjorde mig dessutom lite mer positiv till det hela. Sedan kom vi bort till Taure Tumas läger för att måla tatueringar och fann då att sminkbehållarna och puderbehållaren var i plast. Det kändes så himla fult. Okej att det kanske var svårt att flytta på vattenfärgerna, men pudret hade ma väl kunnat hälla över i en träskål så att folk slapp se den tråkiga vita plastburken eller vadsomhelst? Jag blev så sjukt avtänd. Tyckte verkligen det var assegt. Sen var det lite synd att det bara var jag och Martin (Tirion) som ens höjde ögonbrynen och reagerade på de piskmärken som Sebastian (Eressëa) Hade på ryggen. Förberedelserna kändes sjukt OFF, och hela ritualgrejen var ett otroligt jobbigt moment när man har en sådan roll som Górwêleth är. Att klä sig i enbart en sjal över bysten skulle hon verkligen ALDRIG göra, och ändå fick hon göra det för Eliwyns skull. Górwêleth är, trots sin pryda natur otroligt lojal och ville sända sin frände tillbaka till arda. Nästa fiasko var promenaden mot ritualplatsen, som gick förbi bilparkeringen >.< Av någon anledning ska det ju publikfrias så förbannat och vi gick en lång väg för att annonsera vårt ärende. I dagsljus. Jag kan tänka mig att om vi väntat 2 timmar så att det hunnit bli mörkt hade nog vårt ljuståg kunnat sett häftigt och vackert ut och sången blivit tydligare eftersom ingen sett oss ordentligt. Det de fick se nu kändes litegrann som en hög finniga tonåringar. Dessutom kändes det lite synd att det var så få som kunde sången ordentligt. När vi kom upp till ritualplatsen möttes vi av en massa fula fyverkeripjäser och ett antal eldar tända i OFFiga tunnar. Det fick det hela att kännas ännu mer lamt. Hade det varit mörkt hade man inte sett fyverkeripjäserna och de halva tunnorna hade inte synts på samma sätt. Vi ställde upp oss ganska klumpigt och fult i någon ojämn oval formation. Saras sångnummer var ganska häftigt, liksom Ranyalins vackra sångframträdande. Hur vårt nummer såg ut vet jag inte, eftersom jag hade fullt upp med att dansa i mitt halvnakna tillstånd >.< Pyrotekniken tändes för tidigt på vissa ställen, och eftersom det var ljust blev det inte ett dugg häftigt. Bara fånigt. När Eliwyn sedan hade dött skulle hon (av någon anledning) bäras på en bår tillsammans med oss tillbaka till Taure Tumas läger. Det vart också extremt fult då hon inte bars hels vägen utan klev av och gick tillsammans med oss typ halva vägen (...) Varför hade inte bara Camilla som spelade Eliwyn kunnat ligga kvar på platsen tills vi försvunnit, bytt om där och sprungit tillbaka till Navle för att lajva människa igen? Någon hade kunnat vänta och plockat ner klänningen i en tygpåse. Det hgade varit en så sjukt mycket snyggare lösning. Tanken bakom den här ritualen var god. Men genomförandet höll verkligen inte. Med större noggrannhet och ett maximalt minimerande av OFF-moment från allas sida hade det kunnat blivit grymt. Men tyvärr får jag trycka på kalkonknappen i detta fall. Vi har perhört duktiga skådespelare bland alverna, och vi kan bättre än såhär. Mycket bättre. Jag var ganska seg på aftonen efter detta. Det kändes inte som jag hade några uppgifter din kvällen. Lómelindë, Karko och Tirion skulle följa Ranyalin på någonting som jag just då inte kunde hjälpa till med och vad Lórin, Eressëa och Sintáwen gjorde visste jag inte riktigt. Jag och Thrërion klättrade upp i vår plattform och där sov vi.

Lajvfredagen:
Morgonen därpå vaknade jag jättetidigt. Av att åskan gick och regnet smattrade mot tältduken. Bra att sova i ett träd när det åskar >.< Att dra sig ur bäddarna var då inte så tänkbart. Jag burrade ner mig djupare i fällarna och somnade om. Jag tror det varit ljust i ett antal glas när jag vaknade nästa gång. Då var jag kissnödig. Det regnade fortfarande, men inte lika intensivt. Jag smet ner för stegen, kissade och gjorde alla morgonförberedelser med underklädesbyte, tandborstning och frukost. Jag såg verkligen inte till någon någonstans så jag gick upp och la mig igen. Lórin och Eressëa i plattformen intill sov fortfarande och Thrërion tittade surögt på mig när jag smet in under plattformsduken igen. Vi kom överrens om att det inte fanns någon anledning att dra sig upp ur filtarna för att stanna ute ännu och somnade båda. Jag vaknade en stund senare och kikade ut. Då såg jag Galadrim ensam spatsera på rådsplatsen (xD) Han såg inte så glad ut. Jag sa till Thrërion att det såg ut som det var på gång att dra ihop till råd och Olof klev beredvilligt ur bädden. Taure Tuma anlände också för råd och jag satte upp håret och sminkade mig varpå jag anslöt mig till rådet och det som skulle bli lajvets häftigaste intrig.

Lajvets häftigaste intrig:
Alvinnorna i Ranyalin kom till rådet med sina bekymmer på lajvfredagen. De hade på grund av demonskallen trådar av svart magi inom sig och behövde hjälp att renas från denna. Det fanns ett man i Stendal som kunde göra detta, men han krävde en gentjänst: Att få granska demonskallen. Jag har inte riktigt koll på vad som hände i det här skedet, men Truls hade försvunnit med den tror jag, och Tinwë försvann också. Vi letade alla efter dem, men förjäves. På eftermiddagen kom en lite snâga vid namn Sorkargas till vårt läger och skramlade med Truls koskälla. Vi tillfångatog honom och förhörde honom. Han hade 15 arga alver som riktade hela sitt arga fokus mot honom. Jag höll fast honom och höll en dolk mot hans hals medan Calethír detaljrikt upplyste honom om vad som skulle hända om inte Tinwë och Truls återbördades oskadda innan 9 glas samma afton. Det lilla svartblodet släpptes för att meddela vårt ord till sina fränder. Vid 9 glas befann vi oss vid lönnkrogen. Plötsligt ropade Calethir till och vi sprang mot gråvargarnas klippa. Svartbloden hade släpat dit Tinwë och Truls. De var fulla med blod och skärsår. SÅ SNYGGT! Och anfallet kunde inte ha varit mer tajmat. Samtidigt som vår grupp sprang upp på klippan kom Embla och Mahava´jin springande från andra hållet. Orcherna höggs ner och förhördes. Det visade sig att de inte alls tillhärde Za skaraki som de ville få oss att tro när de först hotat oss utan en mindre gruppering som ville se alverna i krig mot Za skaraki. Tinwë och Truls hade räddats. Jag böjde mig ner och högg tag i Sorkargas och sa: "Känner du igen mig? Sa jag inte att det var precis såhär det skulle bli. Ni har inte en chans mot oss alver. Nu ska du..." Jag hade varit oförsiktig. Jag hade petat unden en pil som låg nära honom. Nu drog han sin dolk för att sätta den i mitt hjärta. Men Eldaro hörde mitt häpna utrop, vände sig om och skar halsen av Sorkargas innan jag ens hunnit blinka. Det gick så fort. Då insåg jag att det var dags för min lärling att examineras. Han behövde inte stå under Górwêleth längre. Det känns lite sorgligt, men det var helt enkelt dags. Vi tog hem Tinwë och Truls till vårt läger för att vårda dem, och först hade vi föresatsen att bära Tinwë på bår hela vägen till Stendal med tanke på de trådar av svart magi hon bar inom sig, men hon behövde vila kroppsligt för att klara reningen, så vi bar henne till Ranyalins läger där hon fick vila för natten tillsammans med de andra alvinnorna ur klanen. Vår lilla grupp fortsatte nedåt ängen. Det var nog tur att vi inte fick för oss att bära Tinwë till stendal, för det stod under anfall av svartbloden. Jag och Karko satt vid kanten av ängen och tittade på en stund innan vi såg en varelse med röda ögon. Då tyckte vi att det blev obehagligt, så då begav vi oss tillbaka mot lägret. Dock stannade vi till vid Lönnkrogen för att dricka något varmt vardera innan vi återvände till våra lägerbosättningar för nattsömn.

En annan sak som var värd var tillfället när Johan-som-drow lite menande började leka med sin otäcka lädervante så jag såg det. Dessutom ställde sig Sebbe-som-drow i vägen så jag blev tvungen att passera mellan honom och Johan. fast jag vet att det inte är farligt egentligen så blir jag lika rädd varenda gång. Hjärtat sätter sig i halsgropen. Xorlarrin är så jävla läskiga.

Lajvlördagen:
Vi vaknade upp med solen strålandes över trädtopparna. Tanken var att vi skulle föra Ranyalin till Stendal efter rådet. Men nu hade Tinwë och Truls försvunnit igen. En sökpatrull gav sig ut och när vi tillsammans med Leo Gelder nådde den heliga plats där reningen skulle ske hade Truls återfunnits, men Tinwë var fortfarande på vift. När samtliga utom Tinwë renats och vi var påväg tillbaka mötte vi äntligen Tirion som ledde Tinwë med sig. Leo Gelder fick styrka av Lizariana och renade även henne. Det och våra umbärande hjälpte ändå inte. Det sista jag upplevde det lajvet var bland det sorgligaste jag någonsin upplevt i spel. Tinwë dog. Hon fann sin väg till Arda. Vi satt på Ranyalins berghäll när budet nått oss och grät, höll varandra krampaktigt, skrek, höll varandras händer. Jag kände mig lite dålig, för jag lyckades inte få till tårar. Det kom så oväntat, men kändes ändå jättetråkigt. Skälet till att Hanna som spelade Tinwë valde att göra så var att hennes roll fått en dolk över halsen, och hon tyckte inte att det var rätt att Tinwë skulle överleva en sån sak. Det var en tung avslutning på en bra kväll. Stendal hade varit i stort sett tömt på människor, så vi intog värdshuset för en cider mest för att reta de människor som fanns där och som inte kunde jaga ut oss xD Värdshusvärden spelade så sjukt bra! Han var verkligen livrädd, och det märktes. Och före det hade vi varit ute och ränt för att försöka jaga ner skuggillet. Embla bevisade dock åter igen att Lindo inte kan någonting (:p) så det hela var synnerligen resultatlöst men ändå väldigt roligt.

Lajvsöndagen:
Olof, Sebben och Chris höll mig vakna obarmhärtigt länge (04:30...) genom att stå och pladdra. För vår del tog lajvet slut när vi kom tillbaka till lägret efter det som hänt Ranyalin på lördagskvällen. Jag var dock en förjävlig gruppledare och jagade liv i mina trötta gruppledlemmar klockan 08:00 på söndagmorgon. Klockan 15:00 var vi färdigpackade och utcheckade och jag snålrajdade med Mattias (Lendan) tillbaka till västerås station. Jag sprang och köpte käk åt mig och Linn och sedan tog vi tåget hem. Tack allesammans för ett helt fantastiskt lajv. Allt har varit så sjukt värt från fredag morgon och framåt. Ni är bäst av det bästa och jag hoppas vi har många roliga lajv framför oss! Och mer fysiskt spel vill jag se. Vi börjar bli bra på det. Kram och kärlek till er alla, you´re in my heart! <3

Jag är kluven inför mina minnen av lajvet. Som ni alla märkte så var det inte nån direkt fart på Helerion den här gången. Jag var och är tyvärr grymt sliten av för mycket jobb under våren.

Så p g av det så valde jag att ta det lugnt och mest bara vara, hjälpa till där det behövdes och lägga mig i när det verkade vara läge utan att ta några stora egna initiativ. Redan nu känner jag att det får bli andra bullar till hösten. Så det bästa jag minns från lajvet var ju Stendals besöket. Kul!

Jag gick inte med till i processionen till ceremonin då jag hjälpte Salve att fixa i ordning eld och pyro. Och visst skulle vi ha lagt ceremonin senare på kvällen då det var mörkare. Och visst tändes pyro lite fel. Det är tyvärr så det blir när man genomför en sak som inte gått att repetera och tydliga instruktioner saknas. Jag förstår att du upplevde det som offigt Karro.

Men var det verkligen så få alver på lajvet som det verkade? Var var Othari? Om vi ska kunna göra nåt ordentligt och lägga vikt bakom våra handlingar och ord så behöver vi bli fler. Hur värvar vi fler alver som dessutom är duktiga lajvare och kan skjuta båge?

Tunnor fixade jag gratis men det är klart betala bara Karro så fixar jag, fast riktigt in vore nog att elda direkt på berget men då får du allt göra det själv för fula bärghällar uppkomna efter obetänksamma 08-or finns det tillräckligt av i mitt närområde
solstråle där!

Mycket kring ritualen hade nog löst sig själv om den hade legat senare på kvällen helt enkelt. Då hade pyrotekniken genast varit häftig, tunnorna hade inte synts på samma sätt och det där skimrande pudret hade nog gjort sitt till.

Jag klagar inte på dig, Salve. Jag tycker det var jättebra att du fixade något att elda i. Dock hade man kunnat rama in dom i sten så hade man inte sett att det var tunnor. Och beträffande det: Jag säger inte att Embla och Taure Tuma ska fixa sånt själva. Det här var ju en upplevelse som ordnades för hela lajvet, och det finns alltid folk man kan engagera i sådana projekt.

Annars håller jag med Jonas. Stendalsbesöket var så jäkla värt! Det är kul att komma och vara dryg när de inte har en chans att köra bort en xD När katten är borta ni vet.

Beträffande nya alver så kan man ju leta i teatergrupper och liknande sammanhang. Dock tror jag att det är viktigt för nya deltagare att hamna i en trygg grupp så att det blir rätt ifrån början, och just därför man kanske inte kan låta en sådan expansion gå allt för fort. Beträffande pilbågsskjutande så lär man sig

Bträffande stridskunnighet hos de nyvärvade skulle jag gärna se att man kan gå igenom stridstaktik/bågskytte mm för de som behöver sådant under off-dagen, dvs att man sätter en tid innan mörkret faller och samlar alla nya för en genomgång.

Jag skulle kunna hålla den men jag kommer inte på ett par lajv framöver (1-2 år ). Kanske kan någon av våra tappra stridsledare hålla genomgången???

Tror du inte jag anammar mig själv när något blir fel!
Vi Johan Jonas jag med flera har också gått igenom detta i efterhand och kan väl konstatera att vi får se denna gång som en lärotid, men nästa då
tunnorna var tillräkligt tunga utan att behöva konka upp massa sten också, men tiden är vi nog alla överens om liksom att röken skall sitta lågt i vindriktningen och tillsammans med bengaliska elden om den effekten önskas samt att någon annan håller i stickorna
Kan vi nu försöka få fram lite glada inlajvande alver bland alla dystra mörka så det slipper kännas som man är i ett drovläger så fort man kommer in i skogen, visst kan väl alver vara barnsliga och lättsamma i sina läger men dryga utåt
Nu laddar vi om

Górwêleth skrev:

Mycket kring ritualen hade nog löst sig själv om den hade legat senare på kvällen helt enkelt. Då hade pyrotekniken genast varit häftig, tunnorna hade inte synts på samma sätt och det där skimrande pudret hade nog gjort sitt till.

Jag klagar inte på dig, Salve. Jag tycker det var jättebra att du fixade något att elda i. Dock hade man kunnat rama in dom i sten så hade man inte sett att det var tunnor. Och beträffande det: Jag säger inte att Embla och Taure Tuma ska fixa sånt själva. Det här var ju en upplevelse som ordnades för hela lajvet, och det finns alltid folk man kan engagera i sådana projekt.

Annars håller jag med Jonas. Stendalsbesöket var så jäkla värt! Det är kul att komma och vara dryg när de inte har en chans att köra bort en xD När katten är borta ni vet.

Beträffande nya alver så kan man ju leta i teatergrupper och liknande sammanhang. Dock tror jag att det är viktigt för nya deltagare att hamna i en trygg grupp så att det blir rätt ifrån början, och just därför man kanske inte kan låta en sådan expansion gå allt för fort. Beträffande pilbågsskjutande så lär man sig

Sitter och önskar att jag kunnat vara med... men ibland så går det inte.... I höst kommer vi tillbaka vi i Lhonn Fennas och då ni... då blir det fullt med saker på g i vårat läger...

måste säga att det här med cermonier är ett svårt ämne och det är svårt att veta NÄR man ska lägga dem för att få bästa effekt... själv håller jag på att försöka skriva ihop en bok med lite "standard cermonier" så att man kan få lite hjälp på traven om man skulle vilja det oavsett om vi är mitt uppe i lajvet eller inte... så skicka gärna en förklaring/anvisning på hur ni utförde den till mig: auringel@hotmail.com....

dessutom vill jag påminna alla om att Sirr och jag är på jakt efter nutidshistoria från detta lajv och andra... så om ni har något att berätta så får ni gärna maila...

Tjo ville bara tacka för oss i xorlarrin för den fina betalningen vi fick av er. Seriöst, vi trodde ni skulle iaf försöka förhandla bort det mot något annat. Dock så har jag bara en kommentar till den cermonin, det behövdes mer skrik, blod och förgörelse. sen hoppades ju vi på att vi skulle få skära på skogsalven så det skulle ske många olyckor med slintande händer. Tror det också var tänkt att vi skulle göra det i intrigerna till och med.. aja

och nej vi var inte fem vi var fyra den kvällen.

Fick iaf skrämma livet ur lajvare denna lajv också

Vi hade inte så mycket att förhandla om, genomför ceremonin på onsdag eller dö stod det i intrigerna typ.

Om du pratar något med er magiker kan du väl hälsa att jag hade grymt roligt när jag spelade mot honom? Älskade när jag mötte honom på vägen dagen efter och han började vinka med min/sin vänstra hand.

Det kan jag göra.
Vi alla hade ganska kul åt att vår drowmagiker gick omkring med en slät-rakad hand med nagellack. Snacka om att folk vara förvånade på magiritualen när vår magiker kom med en ny hand. Det var ju tänk att han skulle bara ha en hand efter att ha offrat ena handen.

Hur länge var magikern utan hand? Det blev ju ändå en snygg lösning på problemet för hans del, nu är problemet med den avsaknade handen mitt och jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det än. Att lajva enhandad var bara roligt ett par dar, det blir jobbigt att lägerlajva om man inte ens kan bre sina egna smörgåsar.

Jo det var därför vi tänkte vara snälla och ta något annat som betalning.

Vår magiker blev av med handen förra våren dock så har han "animerat" en ny åt sig som man kunde se lysa grönt på kvällarna fast nu har han ju en riktig hand igen.

förbannat kul när några av oss skar halsen av några ur skuggkompaniet nere på ängen utanför navle under lördagsnatten när det var som mest kaos där nere, kul som fan. dock blev de offigt när vi skulle därifrån pga lera dels att man fick hjälp och att man hjälpte folk som hade halkat...not that elven like... men va fan.